Skip to content
Jessica Johansson
Jessica Johansson

Den unga eldsjälen

september 12, 2019

Jessika Johansson är en omåttligt nyfiken individ. Hon tar sig hungrigt an nya saker. Hon är inte rädd för att varken misslyckas eller ta i. Att testa gränserna är hennes metod.

Som 19-åring ville Jessika mest ha ett jobb, tjäna pengar och flytta hemifrån. Efter skoltidens testande av olika uppdrag fick hon så en anställning på företaget. Året var 2010, och hon arbetade nära en rutinerad kollega på komponentavdelningen. Hennes naturliga nyfikenhet satte snart gnista i intresset för robotceller och teknik, och Jessika fann sin nisch. Så här 9 år senare basar hon över 29 robotar i Östanå-fabriken, och har under åren hängt med i både systembyte och omorganisering som en ovärderlig resurs. "Jag jobbar bara med män. Då är det kul att som tjej kunna nå fram och vara den som presenterar lösningen", säger Jessika.

Trots en mansdominerad bransch upplever Jessika inget utanförskap. Hon känner sig både välkommen och uppskattad, och menar att dynamiken i laget verkligen är god. Ingen är här för att tävla mot någon annan än sig själv. "Men det är ofta jag som håller koll på både tider och möten,och ser till att de hålls", skrattar Jessika med kaffekoppen i hand.

Fighter i en tuff tid

Efter solsken kom regnet, när den unga eldsjälens värld vändes upp och ner. 2015 drabbades Jessika nämligen av bröstcancer. Livet var tufft. Hon förlorade ett bröst men mötte varje bakslag med rak rygg. 2016 kom hon tillbaka till arbetet efter 10 månaders rehabilitering. Stålsatt gick hon rakt in i en heltidstjänst utan någon övergångsfas, redo att komma tillbaka till ett normalt liv. Jobbet och sammanhanget på Hydro blev på sätt och vis hennes räddning. 2017 opererade hon bort sitt andra bröst. "Respektera alla oavsett", säger Jessika något sammanbitet. Alla har haft olika uppväxt och historia. Tänker någon annorlunda mot vad du gör, får den göra det. Såvida den inte är elak. Möt och respektera alla. Den största utmaningen för Jessika, som hon ser det, var att bli stark igen. Att kunna lyfta lika mycket och bära lika långt. Med ett pannben av aluminium vill hon helst klara sig själv och ber inte om hjälp i onödan.

Att värdesätta livet

Jessikas förflutna har inte annat än motiverat henne. Hon är mer tacksam för livet efter allt hon upplevt, och vill lära sig så mycket som möjligt medan hon lever. Hon har härdats och prövats och kämpat med sitt. Och när allt kommer omkring, vad är lite huvudvärk mot att ha ett liv?

Jessika från Silverdalen är nu 29 år, trygg, stark och omtänksam. Med erfarenheterna i backspegeln hade hon inte gjort någonting annorlunda. Hon är orädd, men mån om sin balans och rytm; tar dagen som den kommer och gnäller inte för småsaker. Hon håller stenkoll på sin halvautomatiserade lina i Östanåfabriken och är en viktig spelare inom företaget. Hon ser det hedersfyllt att jobba på Hydro. Hennes framtid är här. "Vi är en bra mix av människor i fabriken. Här finns alla typer och personligheter", säger Jessika.

Vi är aluminium.

Recommended for you